fortfarande bittert surt att jag tillät mig fall för socker boven, trodde jag inte skulle falla så. djupt.
Monstret vaknade och tog allt den kunde.
jajaja, vet nästa gång, stå emot, tänk annat, vänd tankarna dit jag vill gå...
INTE tro att det gör inget..bara lite..och lite av det, och det.
fuck it. men nya friska tag...motivationen fick sig en dunst i helg.
bara och inse, mänskligt att fela och hitta svagheter och styrkor - likaså.
SÅ nu kör jag såååå det ryker...irriterande, då det går bra. men tur är väl det att det går bra. trots jag faller. inget ohanterligt hinder det här...jag vet, vet, vet...
ur motstånd föds styrkan, i allafall för mig,
// livets väg tycks jävligt krokig...emellanåt.
sockret ska inte styra mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar